Kapitel 5: Fabeln om övergången från vatten till land

Evolutionister antar att havets ryggradslösa som finns i det kambriska skiktet på något sätt utvecklades till fiskar under tiotals miljoner år. Men precis som kambriska ryggradslösa djur saknar förfäder, finns det inga övergångslänkar som tyder på att en evolution har ägt rum mellan dessa ryggradslösa djur och fiskar. Det bör uppmärksammas att ryggradslösa djur och fiskar har enorma strukturella skillnader. Ryggradslösa djur har sina hårda vävnader utanför sina kroppar, medan fiskar som är ryggradsdjur som har sina hårda vävnader på insidan. En sådan enorm "evolution" skulle ha tagit miljardtals åtgärder för att fullbordas och det borde finnas miljardtals övergångsformer som visar dessa.

En 410 miljoner år gamla Coelacanth fossil.Evolutionister hävdade att det var denna övergångsform som representerade övergången från vatten till land.Levande exempel på den här fisken har fångats många gånger sedan 1938, vilket ger ett bra exempel på omfattningen av de spekulationer som evolutionister är delaktiga i.

Evolutionister har grävt i fossila skikt under ca 140 år sökande efter dessa hypotetiska former. De har funnit miljontals ryggradslösa fossil och miljontals fisk fossil, men ingen har någonsin hittat en enda som är mittemellan dem.

En evolutionistisk paleontolog, Gerald T. Todd, medger ett liknande faktum i en artikel med rubriken ”Evolution of the Lung and the Origin of Bony Fishes”:

Alla tre underavdelningar av benfiskar visar sig först i den fossila dokumentationen vid ungefär samma tidpunkt. De är redan morfologiskt mycket olika och är tungt bepansrade. Hur uppkom dessa? Vad tillät dem att skilja sig så mycket? Hur kom det sig att de alla har tung bepansring? Och varför finns det inga spår av tidigare, intermediära former?39

Det evolutionära scenariot går ett steg längre och argumenterar att fisk, som utvecklades från ryggradslösa djur, sedan omvandlades till amfibier. Men detta scenario saknar också bevis. Det finns inte ens ett enda fossil som verifierar att en halvfisk/halvamfibisk varelse någonsin har existerat.

ETT EXEMPEL PÅ OGILTIGFÖRKLARANDE EVOLUTION HAVSSKÖLDPADDOR

100 miljoner år gamla fossil av havssköldpadda, de skiljer sig inte från sin nuvarande motsvarighet. (The Dawn of Life, Orbis Pub., London 1972) Bredvid kan ses ett 45 miljoner år gammalt fossil av sötvattensköldpaddan som hittades i Tyskland. Till vänster syns kvarlevorna av den äldsta kända havssköldpaddan, som hittades i Brasilien: Denna 110 miljoner år gamla fossil är identiskt med exemplar av den havssköldpadda som lever i dag. Precis som den evolutionära teorin inte kan förklara grundläggande klasser av levande varelser såsom fisk och reptiler, kan teorin inte heller förklara ursprunget till ordningeninom dessa klasser. Till exempel att, sköldpaddor, som tillhör en ordning som är underställd reptilklassen, uppträder plötsligt i den fossila dokumentationen med sina unika skal. För att citera en evolutionär källa: "Denna mycket framgångsrika ordning skyms av bristen på tidiga fossil, trots att sköldpaddor lämnar fler och bättre fossila lämningar än andra ryggradsdjur ... Intermediärer mellan sköldpaddor och cotylosaurs ... de reptiler som sköldpaddor [förmodas] ha uppkommit från saknas helt och hållet”. (Encyclopaedia Britannica Online, ”Turtle") Det finns ingen skillnad mellan fossilerna av forntida sköldpaddor och levande medlemmar av denna art i dag. Enkelt uttryckt, sköldpaddor har inte "utvecklats", de har alltid varit sköldpaddor eftersom de skapades på det sättet.

. Robert L. Carroll, en evolutionär paleontolog och auktoritet på paleontologi hos ryggradsdjur, är tvungen att acceptera detta. Han har, i sitt klassiska verk ”Vertebrate Paleontology and Evolution”, skrivit att "De tidiga reptilerna var mycket annorlunda än groddjur och deras förfäder har ännu inte hittats" I sin nyare bok ”Patterns and Processes of Vertebrate Evolution” som publicerades 1997, medger han att "Vi har inga mellanliggande fossiler mellan rhipidistian fiskar och tidiga groddjur."r.41

Två evolutionistiska paleontologer, Colbert och Morales, kommenterar de tre grundläggande klasserna av amfibier: stjärtlösa groddjur (Anura), gruppen dit salamandrar hör: stjärtgroddjur (Urodela) och maskgroddjuren (Gymnophiona):

Det finns inga påtagliga belägg att något paleozoiska groddjur kombinerar de egenskaper som kunde förväntas finnas i en enda gemensam förfader. De äldsta kända grodor, salamandrar och caecilianer, är mycket lika sina nu levande ättlingar.42

Fram till för ungefär 50 år sedan trodde evolutionister att en sådan varelse verkligen existerade. Denna fisk, som kallas Coelacanth (Tofsstjärtfisk) och uppskattades till 410 miljoner år gammal, lades fram som en övergångsform med en primitiv lunga, en utvecklad hjärna, en matsmältnings- och ett cirkulationssystem redo att fungera på land, samt även en primitiv mekanism för gående. Dessa anatomiska tolkningar godtogs inom vetenskapliga kretsar såsom varande den obestridliga sanningen fram till slutet av 1930-talet. Coelacanth presenterades som en verklig övergångsform som visade den evolutionära övergången från vatten till land.

Men, den 22 december 1938, gjordes en mycket intressant upptäckt i Indiska oceanen. En levande medlem av Coelacanth familjen som tidigare presenterats som en övergångsform som hade varit utdöd i sjuttio miljoner år fångades! Upptäckten av en "levande" prototyp av Coelacanth gav, utan tvekan, evolutionister en svår chock. Den evolutionistiska paleontologen J. L. B. Smith sade att "Om jag hade träffat en dinosaurie på gatan skulle jag inte ha blivit mer förvånad".41

Under de följande åren, fångades Coelacanth många gånger i olika delar av världen.Levande Coelacanth avslöjade hur långt evolutionister kunde gå i att bygga upp sina inbillade scenarier. I motsats till vad som hade hävdats, hade Coelacanth inte en primitiv lunga eller en stor hjärna. Det organ som evolutionistiska forskare hade föreslagit som en primitiv lunga visade sig inte vara något annat än en lipidficka.43 Coelacanth, som introducerades som "en reptil kandidat som förberedde sig att gå från hav till land", var i själva verket en fisk som levde i djupet av världshaven och aldrig närmade närmare än 180 meter från ytan.44

Orsaken till att övergång från vatten till land är omöjlig.

Evolutionister hävdar att en art som levde i vattnet en dag på något sätt klev upp på land, och förvandlades till en landlevande art.Det finns ett antal uppenbara omständigheter som gör en sådan övergång omöjlig:

1. Vikt bärande:

Marint levande varelser har inga problem att bära sin egen vikt i havet.

Däremot konsumerar de flesta landlevande djur 40 % av sin energi enbart för att bära sin vikt. Varelser som gjorde en övergång från vatten till land skulle samtidigt har varit tvungna att utveckla nya muskler och skelett system (!) för att uppfylla dessa behov, och detta kunde inte ha kommit till av en slumpmässiga mutationer.

2. Bibehållande av värme:

På land kan temperaturen ändras snabbt, och varierar över ett brett temperatur omfång. Landlevande varelser har en fysisk mekanism som kan motstå sådana stora temperaturförändringar. I havet däremot, ändras temperaturen långsamt och inom ett snävare omfång. En levande organism med ett organsystem som regleras i enighet med en relativ konstant temperatur i havet skulle behöva få ett skyddande system för att säkerställa lägsta möjliga skadenivå från temperaturförändringar på land. Det är absurt att hävda att fiskar skulle ha fått ett sådant system genom slumpmässiga mutationer så fort de klev upp på land.

3. Vatten:

Väsentligt för metabolismen, behöver vatten nyttjas ekonomiskt på grund av dess relativa brist på land. Exempelvis måste huden kunna tillåta en viss förlust av vatten samtidigt som den förhindrar en överdriven avdunstning. Det är därför landlevande varelser erfar törst, något som marint levande varelser inte gör. Av detta skäl är huden hos de marint levande djuren inte lämplig för ett liv på land.

4. Njurar:

Marint levande organismer utsöndrar avfalls produkter, i synnerhetammoniak, genom sin vattenmiljö. På land, måste vatten utnyttjas ekonomiskt.Det är därför som landlevande varelser har ett system med njurar. Med hjälp av njurarna, lagras ammoniak genom att omvandlas till urea och en minimal mängd vatten används i samband med dess utsöndring. Dessutom behövs system (ex urinledare) för att tillmötesgå njurens funktion. Kort sagt, för att övergången från vatten till land ska ha kunnat inträffa hade levande ting utan en njure tvingats att utveckla ett system med en njure utan dröjsmål.

5. Andningsorganen:

Fisk "andas" genom att ta in syre löst i vatten som passerar genom deras gälar. De kan inte leva mer än några minuter ur sin vattenmiljö. För att överleva på land, skulle de helt plötsligt ha behövt anskaffa ett perfekt andningssystem med lungor.

Det är fullkomligt omöjligt att alla dessa dramatiska fysiologiska förändringar kan ha